Fakta om Europeisk brunbjörn
BJÖRN
Europeisk brunbjörn (Ursus arctos atctos) är den underart av brunbjörn (Ursus arctos) som finns i Sverige. Den europeiska brunbjörnen (hädanefter refererad till som enbart ”björn”) är ett stort däggdjur som är både växtätare (herbivor) och köttätare (predator). Enligt svensk forskning utgör skogens bär 45 % av björnens föda under ett år. Den näst viktigaste näringskällan för björnen är myror, som utgör kring 20 % av den sammanlagda födan under året. Som predator är björnen expert på att ta älgkalvar.
I Sverige förekommer björnen från norra Svealand och norrut, med tre områden där den huvudsakliga reproduktionen sker; Dalarna, Jämtland och Norrbotten. Björnpopulationen i vårt land är just nu sakta expanderande och sprider sig från de mest björntäta områdena både söderut och österut i skogslandet. Björnen är ett mycket svårinventerat djur, både på grund av att den går i ide på vintern och därmed inte kan inventeras i spårsnö, men även på grund av relativt låga tätheter och faktumet att djuren helst undviker möten med människor. Björnstammens storlek och utveckling uppskattas utifrån den så kallade rovdjursobsen (inrapportering av observerade rovdjur under älgjakten) samt via spillningsinventering, med DNA-analyser, som förekommer i majoriteten av björnlänen.
Björnen är inte globalt hotad, utan har en stabil populationsutveckling om man ser över hela Jorden, men det globala utbredningsområdet har minskat kraftigt och många lokala populationer är utsatta. På IUCN’s rödlista skattas arten som livskraftig. Det som hotar små populationer är förstörelse av livsmiljö (habitatförlust) och annan antropogen påverkan, ofta konsekvenser som kommer av att människa och björn kommer för nära varandra i samband med björnens födosökande.
I Sverige tog man år 1893 bort skottpengen på björn och vid det laget hade björnjakten drivit arten nära utrotning. När stammen var som minst uppskattas den ha bestått av endast 130 individer. Björnen var fredad mellan år 1913 och år 1942. Man började år 1927 betala ut ersättning för björndödade tamdjur och i samband med det tilläts populationen börja tillväxa. Sedan år 1943 jagas björnen i landet igen och förvaltas sedan år 1981 som vilt med både licens- och skyddsjakt som regleras av Naturvårdsverket. Sedan inträdet i EU år 1995 skall även bestämmelserna i Art- och habitatdirektivet beaktas och den fredade arten jagas idag med stöd av tillämpliga undantagsbestämmelser.
Naturvårdsverket anser att jakten på björn är nödvändig för att reglera artens utbredning och för att minimera de skador på mänsklig egendom som kan orsakas av djurets närvaro. Naturvårdsverket har delegerat till de länsstyrelser med fasta björnpopulationer att besluta om hur många björnar som ska skjutas varje år. I Västerbotten får 25 individer skjutas under licensjakten år 2012. Björnhona med ungar samt ungarna som följer björnhona får inte skjutas. Man tillåter jakt med max två hundar samtidigt samt åteljakt med omfattande villkor, som nu bedrivs på försök för tredje året i rad.
Antal i Sverige: ca 3200 individer år 2010 (2950-3492 individer)
Riksdagens nationella mål: Minst 100 föryngringar per år eller 1000 individer
Antal i Västerbotten: Ca 300 individer (2004 och 2009), andelen honor har ökat från 38 % till 48 %
